Reflektioner kring boken "Den svårfångade reflektionen"

Boken väckte fler frågor än den gav svar! Vem äger ”svaren” på alla frågor? Svaren har vi i våra händer! Makten har vi! Makten att utveckla och förändra, höja den pedagogiska kvalitén på förskolan samt att utveckla oss själva i vår yrkesroll!

Vad behöver vi för denna utveckling? Jo, att skapa tid och rum för eftertanke och reflektion! Det är i reflektionen det magiska sker, i mötet med andra tänkande, tolkande och reflekterande individer. Där finner vi kunskap och inspiration och nya tankemönster!

Vad är vår målsättning med reflektion? Är det att fördjupa oss i ett ämne, få djupare förståelse och nya infallsvinklar och eller finna nya verktyg och arbetsmetoder? Är resultatet målet eller är målet att möta det okända och se vart den tar oss, en gemensam resa- upptäcktsfärd!

Hur ökar vi kvalitén i våra reflektioner? Hur får vi bästa möjliga effekt? Vilka frågor ska man ställa för att få hjälp med att hitta bästa rum för reflektion och bearbetning av något?

Vilka faktorer påverkar reflektionens art? Vilka personer är det som har samlats för att reflektera kring ett fall, ett dilemma och vad har pedagogerna för människosyn, barnsyn och kunskapssyn? Vilka teorier har pedagogerna i ryggsäcken? Vilka värderingar och normer bär vi med oss och i vilken utsträckning påverkar dessa våra tolkningar? Svårigheterna ligger i att vara objektiv? Kan man genuint vara det egentligen?

Har rummet betydelse för reflektionen? Är rummet ett redskap och resurs för social handling? Är vi närvarande i rummet, i aktiviteten kallad reflektion? Hur fokuserade är vi inför uppgiften?

Frågorna leder mig från reflektionens rum till rummet att refletera….

Vad signalerar våra rum i förskolan? Vad kan hända i olika slags rum? Olika rum ger olika möjligheter och skickar olika signaler, både för oss vuxna och för barnen.

Rummens utformning har stor betydelse för den aktivitet, den inlärning som sker i rummet? Extremt intressant och viktigt är hur vi planerar våra pedagogiska rum och valet av pedagogiskt material? Vad styr våra materialinköp? Är det barns behov och intressen och eller rummens mål och möjligheter för barnets upptäckter? Hur belyser vi läroplanen i våra pedagogiska rum?

Hur ser förutsättningarna ut på förskolan för att främja barns inlärning och utveckling? När och hur ger vi barnen utrymme att tänka och känna? Hur ser vår kompetens ut, vår förmåga att fånga barnet under dagen?

Hur ser förutsättningarna ut för barnen att söka och finna kunskap, experimentera och utforska via olika medier? Vilka reflektionsrum, rymder kan de öppna, hos barnet? Vilken inställning råder på arbetsplatsen när det gäller barns utforskande via olika medier? Vilka signaler sänder vi ut till barnen?

Mycket handlar om vårt förhållningssätt gentemot det nya, det okända. Boken uppmanar och poängterar vikten av att vara med om situationer där man vågar släppa på sin kontroll och öva sig på att lita på den/det man inte känner! Det kräver övning, att på ett systematiskt sätt se saker på flera olika vis. Kräver att vi är öppna mot det nya, ovana och kanske för oss helt främmande! Är vi det?

Intressant var att läsa om Bilden och bildanalys, som togs upp i andra delen av boken. Den väckte också många tankar om bilden och dess makt!

På förskolan använder vi oss ofta utav digital fotografering när vi vill lyfta fram barns lärande och påvisa en utveckling. På väggen, i tamburen har vi digitala fotoramar där bilder av barns lek och utforskande roterar runt i ett bildspel. Barnen kan tillsammans med föräldrarna stanna upp och samtala kring lek och utforskande innan hemgång.

Vi har även fantastiska möjligheter att använda bilden i arbete med barnen. Att fånga barns tankar kring ett specifikt ämne eller kanske bara spontant se vad barnen uppfattar i en bild, vad den väcker för tankar och känslor och spinna vidare på det. Med frågor och följdfrågor få barnen att reflektera mera och lära utav varandra. Ett ypperligt verktyg till att starta ett tema arbete kring.

Bilden är ett bra verktyg att använda när man vill ge barnen möjlighet att blicka tillbaka, att minnas en specifik situation eller ett lärande tillfälle. När barnet blir varse om sitt eget lärande, växer självkänslan, självförtroendet och stärker barnet i dess identitet.

Bilden säger ofta mer än ord och när vi betraktar bilden ett flertal gånger märker vi att det finns alltid något nytt som framkommer ur bilden. Precis som att tolka och analysera konst? Betraktaren betraktar med sina ögon.

Bilden fungerar bra som observationsmetod. Att tillsammans i arbetslaget ”brainstorma” kring t.ex. rutinsituationerna på förskolan och få reflekterande samtal kring våra olika upplevelser och hur vi kan förbättra lärande miljön för barnen. När och hur använder vi våra pedagogiska glasögon?

Frågorna ”Vad vill vi lyfta fram i den pedagogiska verksamheten och för vem? ”Vad används dokumentationen till?” och ”Hur belyser vi läroplanen i bilder?”

Återigen är makten och utvecklingen vår och med hjälp av enskild och gemensam reflektion i arbetslaget kan den ta oss till främmande, spännande platser :)