Förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Verksamheten ska utgå från barnens värld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper.(Lpfö 98)
Förskolans kvalitet skall kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet dvs. verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande. (Lpfö 98)
Med syftet att synliggöra verksamheten och skapa goda förutsättningar för barns utveckling och lärande har vi i enheten gemensamt skapat fram arbetsmaterialet VUP. Verksamhetsutvecklingsplanen består av en kartläggningskarta och denna dokumentation skall genomsyra och ligga till grund för den pedagogiska verksamheten. Målet för kartläggningen är uppdelat utifrån fyra olika perspektiv: barnperspektiv, verksamhetsperspektiv, pedagogperspektiv och föräldraperspektiv. Utifrån dessa perspektiv utvärderar vi kontinuerligt vår verksamhet för att finna nya vägar till att främja barns lärande och utveckling. Att arbeta med observationer, dokumentation och frågor som verktyg i arbetslaget innebär att många aspekter i verksamheten kan synliggöras och förändras.
Pedagogisk dokumentation har inget definierat slutmål utan blir ett verktyg för kontinuerligt förändringsarbete. Man går in i ett aktivt omskapande av den egna praktiken med utgångspunkt från barnen och utifrån dig som pedagog. (Lenz Taguchi, 1997)
Läroplanens riktlinjer uppmanar arbetslaget att använda olika former av dokumentation och utvärdering som ger kunskaper om förutsättningarna för barns utveckling och lärande i verksamheten samt gör det möjligt att följa barns förändrade kunnande inom olika målområden. (Lpfö 98)
Den pedagogiska dokumentationen ser vi i arbetslaget som vägen till fördjupad kunskap och fördjupade insikter om barns intressen, inlärning och utveckling, verksamhetens innehåll och vårt pedagogiska förhållningssätt. All ny kunskap leder till ett praktiskt förändrings- och utvecklingsarbete, en upptäcktsresa utan slut. Vi är alla delaktiga i all förändring!
Insiktens väg
Förändringsarbete kräver att alla parter strävar i samma riktning. Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete. Förändringsarbete sker i mötet mellan det kända och det okända, och i skärningspunkten och spänningsförhållandet mellan teori och praktik. (Lenz Taguchi, 1997)
Vi måste öppna upp för ett fördjupat lärande hos oss själva för att barnen ska få de bästa förutsättningarna att lära sig i förskolan. Att lära oss förstå vår yrkesroll består framför allt att våra handlingar analyseras och granskas. Det här anser vi, kräver öppna sinnen. Viktigt att vi fortlöpande diskuterar och reflekterar kring vår egen betydelse som förebilder och hur vi genom vårt agerande påverkar barns fostran, utveckling och lärande.
Lenz Taguchi (1997) beskriver vidare att den pedagogiska miljön är det oskiljaktiga förhållandet mellan en synlig och en osynlig pedagogisk miljö. Den synliga miljön är allt från arkitektur, planlösning, möblering till material, medan den osynliga miljön består av våra förhållningssätt och synsätt till barn och varandra. Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan man göra det osynliga inre pedagogiska miljön synligt och samtidigt få ett verktyg till att förstå den yttre synliga miljön.
Lenz Taguchi (1997) skriver om pedagogisk dokumentation som ett förhållningssätt och en kommunikation. Det är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på gemensamt reflektionsarbete, barnen emellan, pedagoger emellan men även familjen och förskolan emellan.
Vad och hur vi väljer att dokumentera beror på syftet med dokumentationen. Ständiga frågor i vårt arbete är: Vem dokumenterar vi för? Vad vill vi fånga och vad vill vi förmedla? Hur använder vi oss av dokumentationen i vårt fortsatta arbete?
Det är en konst att vidga sitt seende och lära sig lyssna. Ingen klarar av att i ord eller bild återge allt ett barn säger och gör. Man måste alltid välja fokus och vad vi dokumenterar representerar inte den sanna verkligheten. Den som dokumenterar konstruerar en relation mellan sig själv och barnet/barnen. Vad vi dokumenterar representerar alltid ett val där pedagogen själv är partisk. (Whener-Godeé, 2010)
Verksamheten skall främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet. Den ska också ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. (Lpfö 98)
Pedagogen måste ge barnen ansvar och makt över sitt eget lärande. Barnen måste i olika situationer ges möjlighet att välja själv, bli lyssnade på utan att i onödan få ett svar eller bli lotsad till en lösning. (Lenz Taguchi, 1997)
Barn är naturligt nyfikna och ställer ständigt frågor och hypoteser. De lär sig via lek och aktivt utforskande i samspel med andra. Barn utforskar sin värld med hela sin kropp och med alla sina sinnen. Vad erbjuder vi för material som utvecklar och fördjupar barns lärandeprocesser? På vilket sätt utformar vi den pedagogiska miljön samt skapar stimulerande lärorika rum för lärande? Vad vi har för tanke bakom planeringen av rummen? Frågor som vi kontinuerligt reflekterar kring i vår verksamhet.
Rummen kommunicerar något, de bär på en mening och innebörd. Som människa sätts man omedelbart i relation till rummet. Rummet sänder ut signaler likaså dokumentationer på väggen. Rummet talar till barnet, en tanke om vad ett barn är och skall vara och vad som förväntas av barnet, i rummet. (Lenz Taguchi, 1997)
Hur ser vår pedagogroll ut? Är vi medupptäckare och medkonstruktörer av kunskap eller enbart förmedlare av kunskap? Hur närvarande är vi i barns lek och aktivitet? Hur stimulerar vi barnet till att reflektera mera? Dessa frågor är starkt förknippade med den barnsyn och kunskapssyn var och en av oss bär med sig som reflekteras i vårt agerande och påverkar barns lärandeprocess.
Vi måste lyssna på barnens frågor och själva ställa sådana frågor som stimulerar deras funderingar och därmed forskandet. Vi måste arbeta så att barnen får möjlighet att utforska fritt och på varierande sätt genom olika uttrycksformer. Bearbetning kan göras genom dramatisering, sånger, rim och ramsor, sagor, dikter, bild och form. Då blir upplevelserna till lärande och erfarenhet, meningsfullt för barnet.
Wehner-Godée (2010) menar på att pedagogisk dokumentation handlar om att se och synliggöra processer, inte resultat. Hon menar att man hittar mer av människors kreativitet i processen än i resultatet.
Lenz Taguchi (1997) skriver att utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnets arbete. Hon menar på att det inte räcker att planera ett projekt, dokumentera det, sätta upp bilderna och sedan är det slut. Det behövs en reflektion, tolkning över dokumentation för att den ska bli en pedagogisk dokumentation.
Via dokumentationen kan pedagogerna kommunicera tillbaka till barnet. Genom att samla barnen kring fotografier, teckningar eller läsa upp för barnen vad de har sagt gången innan kan barnen få syn på sina egna tankar igen för att utgå från dem i sitt fortsatta tänkande. Vi kan göra barnet synligt för sig själv, genom att visa barnet: Så här gjorde du och fråga Hur tänkte du? Vi kan göra barnen synliga utåt mot föräldrar och andra. På det viset gör vi oss själva och vår gemensamma kultur på förskolan synlig.(Lenz Taguchi, 1997)
Tolkning och reflektion över en dokumentation sker på många sätt. Vi tolkar och reflekterar genom att fråga oss själva: Vad hände? Vad sa barnen? Vad var intressant och vad utifrån detta kan vi forska, arbeta vidare med? På förskolan använder vi oss av bl.a. papper och penna i våra iakttagelser när vi direkt vill få ner de barnen säger och berättar. Med Ipaden kan vi nu filma, fotografera mer aktivt samt göra ljudinspelningar för att fånga barns lärande på olika sätt. Tillgång till internet är begränsad på förskolan då vi inte har tillgång trådlöst nätverk.
Att arbeta med pedagogisk dokumentation är tidskrävande och det gäller att vi delar samma mål och visioner i arbetslaget, ser dokumentationen som ett arbetsverktyg som höjer kvaliten´ i verksamheten istället för något besvärligt som skall läggas till och som tar tid från barnen.
Vi har makten att välja: att se möjligheterna eller se hindren! Hindren är många om vi letar efter dem! Istället bör vi ha fokus på vilka digitala verktyg som finns ute på marknaden, hur vi ska få tag i dem och skapa förutsättningarna för att använda dem. Ingenting är omöjligt när viljan, intresset och engagemanget finns!
Referenslista
Skolverket., Läroplan för förskolan Lpfö 98, Fritzes, Stockholm, 2010
Wehner-Godée C., Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier, Liber AB, Stockholm, 2010
Lenz Taguchi H., Varför pedagogisk dokumentation? Stockholms universitets förlag, 1997
